Wallenbergare med potatismos, ärtor och Anders brunsås

 Vad skulle vi då äta denna dag?

Jag tänkte att Wallenbergare är ju så milt att alla borde tycka om det. Anders och Arvid blev lyriska, Arvid tyckte att det nästan kunde mäta sig med oxfilé vilket är lika med högsta betyg. Sigrid tyckte att det var ok, smakar som kött brukar men var en smula svårtuggat!?

 Ärtorna är ju ett måste till Wallenbergare, så även

Anders brunsås

 2 dl steksky (från stekningen av burgarna)
5 msk kalvfond (koncentrerad)
5 dl lätt creme fraiche
5 tsk kinesisk soja
0,5 tsk salt
0,5 tsk peppar
Häll 2 dl vatten i stekpannan. Häll över i en kastrull. Tillsätt fond, creme fraiche och soja. Koka upp. Salta och peppra.
Det här är familjens absoluta favoritsås då det vankas kött!

Potatismos

1 kg skalad potatis

1,5 tsk salt

5 dl mjölk

50 g smör

Koka potatis i rikligt med lättsaltat vatten i 25 minuter. Häll bort vattnet. Mosa ner salt, mjölk och smöret med degkrokarna i elvispen.

 Wallenbergare

800 g finmald Kalvfärsfärs

2 tsk salt

1/2 tsk nymald vitpeppar

6 äggulor

3 dl vispgrädde

ca 1 dl vitt finsiktat ströbröd

Använd vispens degkrokar och blanda samman ingredienserna noga (allt utom ströbröd). Låt stå i kylen över natten. 

Jag formade mina burgare med hjälp av en djup tallrik som jag sköljde med kallvatten mellan varje burgare för att färsen smidigt skulle släppa från tallriken. Vänd burgaren i ströbrödet.

Stek på varje sida ca 5 minuter i en stekpanna som har rikligt med smör i sig.

 Man ser nästan hur svårtuggat Sigrid tycker att det är. Men det var ändå ok.

Hon och hennes bästis C tycks vara de som sist lämnar matsalen under luncherna i skolan. Det är ju förstås bra att hon har matro och inte känner sig stressad försöker vi resonera då första timmen vid matbordet har passerat.

Arvid å sin sida är klar efter 10 minuter. Han är litet mörkrädd - vilket har förstärkts under senaste veckan då vi tittat på två av Harry Potter filmerna. Han vill inte lämna rummet utan Sigrid. Olyckligtvis tar det ju ett tag innan Sigrid är färdig....

Jag och Sigrid är väldigt förtjusta i både böcker och film om Harry Potter. Arvid har blivit. Det finns en sekvens i sista boken som jag alltid blir sentimental då jag läser, litet tårögd till och med. Jag hade förvarnat att det sannolikt kommer att bli likadant med filmerna. Vi visste att sekvensen började närma sig - Sigrid rusade in i badrummet och kom ut med näsdukar - så att jag skulle ha då sekvensen skulle dyka upp. Sedan stirrade båda barnen på mig oavbrutet då det började närma sig på filmen...Jepp näsdukarna behövdes...