tisdag 26 november 2013

Höstdukning i vinrött, svart och silver. Och pepparkakshus.

Så här då juletiden står för dörren ville jag passa på att använda de torkade vackra höstlöven som jag sedan ska slänga. Känns litet långsökt att spara dem till efter jul - då vill man knappast dekorera bordet med dem, då är det dags för andra varianter...Och nästa höst är det enklare att plocka in nya.
 Jag hade köpt varsitt pepparkakshus till Arvid och Sigrid som jag hade tänkt att de kunde göra nästa helg då morfar kommer. Det var väl hoppningsfullt. Både Arvid och Sigrid har verkligen sett fram emot att få börja julpyssla alltsedan vi städade ut Halloweensakerna...
 Så det var bara för mig att smälta socker och klistra samman delarna så att de kunde sätta igång. Som de jobbade. Det blev väldigt fint...
 Tillbaka till det sista av hösten. Egentligen var det Anders kväll. Han valde vinrött och svart. Svarta ljus i kandelabrarna, svarta tallrikar och en jardinjär med höstlöv, en annan skål med hästkastanjer och metallfåglar.
 Det ör väldigt kul att kunna använda sig av saker från naturen  - ser riktigt höstlikt och maffigt ut.
 Den femarmade kandelabern bär på en egen historia. Vi hade redan två trearmade som ser likadana ut. Så fick jag syn på denna på Bukowskis Market. Skulle bara ha. Betalade sannolikt ett överpris, men det var det värt. Tyckte jag. Det skulle bli Anders julklapp till mig från honom (ja, det kanske låter litet trist, men så upplever inte vi det- vi har kommit överens om en prisnivå som vi köper våra egna julklappar från den andre. Och så slår vi in dem). Så natten efter jag hade köpt den kom jag på att jag MÅSTE putsa den innan jag slog in den. Klockan var 01.30. Kandelabern gick mitt itu!!! Överdelen lossnade från underdelen. Då jag tittade efter så låg en röd plastplugg i det inre av underdelen - den var m.a.o. trasig redan då jag köpte den. Kändes osannolikt att jag skulle kunna bevisa detta. Istället ville jag laga den.
 
Därefter följde några intensiva veckor där jag sprang runt alla järnaffärer jag kunde komma på (och fick tips om) efter: två rundmuttrar och lika många stoppskruvar 5 mm. Att de hette just så hade jag ingen aning om då jag påbörjade mitt, hyfsat systematiska arbete, men jag hade ett hum om hur jag skulle kunna laga den. Efter flera vändor i järnaffärer med för små och för stora tillbehör hade jag rätt storlek i min ägo. Men nu kände jag att jag ville testa hållbarheten innan jag slog in kandelabern. Den höll måttet . puh! 
 Anders i väntan på att jag ska bli klar med mitt fotande...
 Vart tog han vägen?
 Ahhh....han gick in i salongen och satte sig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar