torsdag 30 augusti 2012

Capellania 2006, Rioja, nr 71142, 175 kr

När det gäller vit Rioja har Lena och jag helt olika smak. Jag gillar verkligen stilen medan Lena inte alls kan med den. Det jag upplever som en tilltalande vaniljsmak upplever Lena som härsket smör. På ett sätt förstår jag henne - dessa viner har betydligt mer oxiderade smaker än ett genomsnittsvin. Men jag gillar den långa, vaniljrika eftersmaken som på ett nästan oväntat sätt kliver in  när den första, mer friska smaken precis börjat klinga av. Ett annorlunda vin. Gott! Gott - om man gillar stilen. Men det gör inte alla!

1 kommentar:

  1. Lustigt att du förknippar vit Rioja med vanilj och oxidationstoner, jag trodde att det var ganska svårt att hitta denna typen av "retrostilad" vit Rioja idag; betydligt svårare än att hitta traditionell röd Rioja. Endast Lopez de Heredia brukar sägas hålla fast vid den vråltraditionella stilen på den vita sidan. Alla de billigare brukar vara endera i en lätt och frisk (man kan nog också säga intetsägande...) törstsläckarstil, och de dyrare ofta försök till att kopiera vit Bourgogne med andra druvor, d.v.s. med ett visst fatinslag men inte direkt någon påtaglig oxidation. Ett exempel på den första stilen är väl Baron de Ley Blanco, på den andra Muga Blanco; både ligger visst i beställningssortimentet - Muga fanns förr i butik. Jag har inte provat Capellania, men ser att det är en Reserva med 17 månader på ny fransk ek, så den borde i princip vara ett försök till en Bourgognekopia så när som på att den är lite äldre när den säljs. Lite skumt ändå att årgång 2006 säljs nu.

    SvaraRadera