torsdag 6 januari 2011

Trettondagsaftonsdukning

En, för oss fram till detta jullov, väl förankrad hemlighet var att högstadieskolan som ligger cirka 400 meter från vårt hem har en bioförsedd aula inkorporerad i byggnaden. Arvid och Anders testade biosalongen redan förra veckan, men då var Sigrid alltför förkyld. Idag var det så dags för hela familjen att göra ett matinébesök klockan 10.00. Arvid, 4,5 år, klarade av det hela galant, även om han skämdes och gömde sig mellan stolsraderna då huvudrollsinnehavaren gjorde bort sig. Sigrid däremot, 2,5 år, kroknade efter 60 minuter. Så nära hemmet var det inga större problem.
På vägen dit överraskades vi av ett märkligt solljus. Visst ja! Vi hade läst om solförmörkelsen några dagar tidigare i tidningen, men så hade det fallit i glömska. Ibland har man extrem tur och idag var det dags för oss. Bäst som vi gick där och försökte kisa mot solen passerade ett äldre par med ett par gamla datadisketter i händerna: Disketterna var suveräna att se solförmörkelsen med. Ville vi måhända titta själva? Man kunde tydligt se hur månen täckte hela solen, riktigt spännande var det.Väl hemma var det dags att vika servetterna inför morgondagens begivenhet - trettondagsafton! I somras utmanades vi i en mattävling "Halv åtta hos mig". Nu var det vårt tävlingsbidrag som skulle synas i sömmarna. Vilken plats vi kommer på vet vi inte förrän efter påskhelgen. Däremot gav vi järnet för att vinna!!!
Dukningen gick i midnattsblått och vitt, servettbrytningen "påfågeln" likaså. Arvid skrev placeringslappar för glatta livet.

2 kommentarer:

  1. SÅ FINT dukat, IGEN! Jag häpnar varje gång jag kikar in hos er att ni än en gång lyckats variera dukningen och gjort annorlunda och så fint igen - kreativiteten ser inte ut att sina och det gillar vi ju! ;-)

    Visst är det mysigt att gå på bio med barnen, även om det förstås blir lättare ju äldre de blir. Här finns ju traditionen om "Panto" runt jul, så vi brukar gå på 2,5-timme teater varje år under jullovet, och barnen älskar det.

    Lycka till med utmaningen - kommer säkert att gå bra!

    Stor kram,
    Helena

    SvaraRadera