Jag har inte riktigt fastnat för zinfandel. Tycker att den saknar något i kärvhet och strävhet. För amerikanskt lättgillat, på något sätt. Fast egentligen är det konstigt att säga så för druvan kan uppvisa så många skepnader och stilar. Man kan hitta riktigt muskulös frukt i form av, bland annat, björnbär och hallon - tillsammans med en pepparton. Tyvärr då mer eller mindre utan tanniner. Eller så dyker druvan upp i "blush vines", populärt på 80-talet, som närmast är att betrakta som rosévin.
Druvan zinfandel är identisk med Italiens primitivo - och den druvan gillar jag då den bjuder på mer motstånd. Är det egentligen den amerikanska, publikfriande vinstilen jag har mina reservationer emot? Hur som helst ska jag fortsätta prova zinfandel på samma sätt som jag ska göra med viognier och gewurztraminer, vilka är andra druvor jag inte riktigt fastnat för - än!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar